Så spelar du
Vänd två kort i taget. Är de lika stannar de uppe — annars vänds de tillbaka och du får försöka igen. Målet är att hitta alla par på så få försök som möjligt.
Varför symboler och inte färger
Korten har tydligt olika former: stjärna, cirkel, triangel, ruta och så vidare. Det är medvetet — ett minnesspel som bara skiljer korten åt med färg går inte att spela för den som är färgblind. Här fungerar spelet lika bra i svartvitt.
Knepet
Vänd inte slumpmässigt. Gå systematiskt igenom brädet i en ordning du kan hålla i huvudet — rad för rad — så bygger du en karta i stället för att gissa. De flesta klarar 4×4 på runt tolv försök när de gör så.
Metoden som faktiskt slår slumpen
Ett minnesspel går inte ut på att ha bra minne, utan på att inte slösa information. De flesta vänder kort på känsla, hittar ett par av tur, och glömmer bort de sex kort de sett på vägen dit.
Gör så här i stället: vänd korten i fast ordning, rad för rad från övre vänstra hörnet. Varje gång du vänder ett kort du inte sett förut, säg dess plats för dig själv — "stjärna, andra raden längst till höger". Positionen är det du behöver komma ihåg, inte kortet.
Och det viktigaste: när du vänder ett kort du redan sett en gång, gå direkt till dess par. Frestelsen är att vända ännu ett nytt kort "medan man är där" — men då har du bytt ett säkert par mot en gissning.
Två i taget, inte ett
Ett vanligt misstag är att lägga båda vändningarna på nya kort tidigt i spelet. Bättre är att låta första vändningen vara en utforskning och andra vändningen ett test: vänd ett okänt kort, och om du känner igen symbolen — vänd dess par. Känner du inte igen den, vänd nästa okända kort. Så lär du dig två nya positioner per försök i stället för att kasta bort en.
Med den metoden brukar 4×4 gå på tio till tolv försök. Ren slump landar på runt tjugo.
Storlekarna
- 4×4 — åtta par. Ryms på en telefon och går att hålla i huvudet från början till slut. Börja här.
- 5×4 — tio par. Punkten där de flesta måste börja arbeta systematiskt i stället för att lita på minnet.
- 6×5 — femton par, dator. Här räcker inte metoden ensam; du behöver också hålla ordning på vilka delar av brädet du redan kartlagt.
Varför symbolerna ser ut som de gör
Korten skiljs åt av form, inte av färg. Det är ett medvetet val: ungefär var tolfte man och var tvåhundrade kvinna har någon form av färgblindhet, och ett minnesspel där skillnaden mellan två kort är "röd eller grön" är då inte svårt utan omöjligt. Spelet här går att spela i svartvitt utan att något går förlorat.
Formerna är också valda för att vara olika på avstånd — en stjärna och en sol är två spetsiga former och skulle blandas ihop på en liten skärm. Det är minnet som ska vara utmaningen, inte synen.
Spelet har ett äldre namn
Minnesspel kallas på engelska Concentration eller Pelmanism — det senare efter Pelman Institute, en brittisk korrespondensskola som från 1899 sålde minnesträning per post och gjorde kortleken till sin övning. Spelet är äldre än så och har alltid spelats med en vanlig kortlek: lägg ut alla 52 kort med baksidan upp och leta par.
Det är därför spelet överlevt varje ny generation leksaker. Det behöver ingenting utom kort och en plan yta — eller, som här, en skärm.
Vanliga frågor
Sparas mina resultat?
Bästa antalet försök per storlek sparas lokalt i webbläsaren. Inget konto och ingenting skickas någonstans.
Hur många försök är bra?
På 4×4 är allt under tolv bra och åtta är i praktiken taket — du kan inte hitta åtta par på färre än åtta försök.
Blandas brädet om varje gång?
Ja, korten läggs ut på nytt i slumpmässig ordning inför varje spel.
Går det att spela med tangentbord?
Korten är knappar, så du kan tabba dig mellan dem och vända med mellanslag eller enter.