hjärngympa

Harpan

Den klassiska patiensen — gratis, direkt i webbläsaren.

Delar ut…

Tryck på ett kort för att välja det.

Harpan eller patiens?

Båda funkar. Patiens är samlingsnamnet för alla kortspel man lägger ensam, och harpan är namnet på just den här varianten — den som de flesta menar när de säger patiens. På engelska heter den klondike. Det är samma spel, och det är det du spelar här.

Så spelar du harpan

Målet är att flytta upp alla 52 kort till de fyra grundhögarna, en per färg, i ordning från ess till kung.

På spelbordet bygger du nedåt i växlande färg: en röd sjua går på en svart åtta. En tom kolumn kan bara fyllas med en kung.

Tryck, dra inte

Att dra kort med fingret på en telefon är pilligt, så här gör du så här i stället: tryck på kortet du vill flytta — det lyfts och får en tydlig ram — och tryck sedan på målet. Alla giltiga mål markeras med streckad ram och en liten pil, så du ser direkt vart kortet får ta vägen.

Ångrar du dig trycker du på kortet igen. Raden under bordet skriver ut vad som är valt i klartext, så du aldrig behöver gissa.

Dubbeltryck skickar ett kort direkt upp till grundhögen om det får plats där.

Talongen

Tryck på talongen uppe till vänster för att vända ett kort i taget. När den tar slut vänds högen tillbaka automatiskt, så du kan gå varv efter varv tills spelet är löst eller låst.

Knep som faktiskt hjälper

  • Vänd upp dolda kort så tidigt du kan — varje uppvänt kort är ett nytt drag.
  • Töm hellre en kort kolumn än en lång: du behöver en kung, och de är få.
  • Skynda inte upp alla ess och tvåor. Låga kort på bordet är ofta det enda som håller en följd igång.

Ordningen att flytta i

Nästan varje låst harpan kan spåras till ett drag som gjordes för att det gick, inte för att det behövdes. Den här prioritetsordningen löser fler givar än någon enskild finess:

  1. Flytta det som vänder upp ett dolt kort. Alltid först. Ett dolt kort är ingen information; ett uppvänt är ett möjligt drag.
  2. Lägg upp ess och tvåor — de behövs aldrig på bordet.
  3. Spela från talongen hellre än att flytta ett kort som redan ligger bra på bordet.
  4. Flytta mellan kolumner bara när det vänder ett kort, tömmer en kolumn, eller frigör ett kort du behöver nu.
  5. Lägg upp trea och högre sist av allt. Det är det draget som ser ut som framsteg och oftast är slutet.

Varför du inte ska skynda upp korten

Det känns fel, så det är värt att säga tydligt: ett kort på en grundhög kan inte komma tillbaka. En femma i grundhögen kan aldrig ta emot en fyra på bordet, och kan aldrig hjälpa dig flytta något. Så länge du inte behöver den där uppe gör den mer nytta som byggkloss.

Undantaget är ess och tvåor, som ingen följd behöver, och slutspelet — när alla kort är uppvända och du bara ska trycka upp dem i ordning.

Tomma kolumner är dyra och värda det

En tom kolumn i harpan kan bara fyllas av en kung, och det finns bara fyra kungar. Därför är en tom kolumn utan en kung tillgänglig sällan en tillgång — den är en ruta du inte kan använda.

Räkna innan du tömmer: har du en kung uppvänd eller i talongen? Töm i så fall den kortaste kolumnen, för varje kort du måste flytta ur vägen är ett drag som kan gå fel. Är alla fyra kungarna dolda är en tom kolumn ofta bortkastad möda.

Går alla givar att lösa?

Nej, och det är värt att veta så att du inte skyller ett tapp på dig själv. Forskning på så kallad thoughtful harpan — där man får se alla kort och spela optimalt — landar på att drygt 80 procent av givarna går att lösa. Spelar man som en människa, med korten dolda, ligger andelen betydligt lägre.

Här vänds ett kort i taget från talongen och högen återvänds obegränsat antal varv, vilket är den snällaste varianten. Vänder man tre kort i taget — som Windows gjorde som standard — försvinner en rejäl del av de lösbara givarna, eftersom två av tre kort aldrig blir spelbara.

Harpan, klondike och Windows

Patiensen är äldre än datorn. Spelet dyker upp i svenska och tyska spelsamlingar under andra halvan av 1800-talet, och det engelska namnet klondike kommer från guldrushen i Yukon 1896–99 — man letar efter guld i en hög grus, och de flesta försök ger ingenting.

Att just den här varianten blev the patiens beror på en enda sak: Wes Cherry skrev Solitaire som praktikant på Microsoft och den följde med Windows 3.0 1990. Den låg där för att lära folk använda en mus — att dra och släppa ett kort är exakt den rörelsen. Cherry fick aldrig några royalties.

Vanliga frågor

Heter det harpan eller patiens?

Båda går bra. Patiens är samlingsnamnet för kortspel man lägger ensam, harpan är namnet på just den här varianten, och på engelska heter den klondike.

Hur många kort vänds från talongen?

Ett i taget, och när talongen tar slut vänds högen tillbaka automatiskt så du kan gå varv efter varv.

Kan jag flytta flera kort samtidigt?

Ja, en hel följd som ligger i rätt ordning och växlande färg flyttas som en enhet — tryck på det översta kortet i följden.

Varför lyfts inte kortet jag trycker på?

Då är det inte flyttbart just nu. Raden under bordet skriver ut vad som är valt, och giltiga mål markeras med streckad ram och en pil.

Går det att ångra ett drag?

Trycker du på ett lyft kort igen läggs det tillbaka. Ett fullbordat drag står kvar — börja om med ett nytt spel om en giv låst sig.