Harpan

Harpan eller patiens?

Båda funkar. Patiens är samlingsnamnet för alla kortspel man lägger ensam, och harpan är namnet på just den här varianten — den som de flesta menar när de säger patiens. På engelska heter den klondike. Det är samma spel, och det är det du spelar här.

Så spelar du harpan

Målet är att flytta upp alla 52 kort till de fyra grundhögarna, en per färg, i ordning från ess till kung.

På spelbordet bygger du nedåt i växlande färg: en röd sjua går på en svart åtta. En tom kolumn kan bara fyllas med en kung.

Tryck, dra inte

Att dra kort med fingret på en telefon är pilligt, så här gör du så här i stället: tryck på kortet du vill flytta — det lyfts och får en tydlig ram — och tryck sedan på målet. Alla giltiga mål markeras med streckad ram och en liten pil, så du ser direkt vart kortet får ta vägen.

Ångrar du dig trycker du på kortet igen. Raden under bordet skriver ut vad som är valt i klartext, så du aldrig behöver gissa.

Dubbeltryck skickar ett kort direkt upp till grundhögen om det får plats där.

Talongen

Tryck på talongen uppe till vänster för att vända ett kort i taget. När den tar slut vänds högen tillbaka automatiskt, så du kan gå varv efter varv tills spelet är löst eller låst.

Knep som faktiskt hjälper

• Vänd upp dolda kort så tidigt du kan — varje uppvänt kort är ett nytt drag.
• Töm hellre en kort kolumn än en lång: du behöver en kung, och de är få.
• Skynda inte upp alla ess och tvåor. Låga kort på bordet är ofta det enda som håller en följd igång.