Spindelharpan

Så spelar du

Spindelharpan spelas med två kortlekar över tio kolumner. Femtiofyra kort ligger på bordet från start, men bara det nedersta i varje kolumn är uppvänt — resten vänder du på genom att spela bort korten ovanpå.

Du bygger nedåt oavsett färg: en nia går på en tia vare sig den är röd eller svart. Men — och det här är hela spelet — bara kort i samma färg och i obruten ordning kan flyttas tillsammans. En blandad följd ser lika prydlig ut på bordet, men den lyfter bara ett kort i taget. Det är skillnaden mellan spindelharpan och de andra patienserna, och den vanligaste orsaken till att en giv kärvar.

En tom kolumn tar emot vilket kort som helst och är det starkaste du kan äga. Men den kostar också: talongen vägrar ge så länge någon kolumn står tom. Fyll den först.

Målet är åtta hela sviter från kung ned till ess i samma färg. Så fort en svit är komplett lämnar den bordet av sig själv.

En, två eller fyra färger?

En färg är samma spel med all färgblandning borttagen — varje nedåtgående följd går att flytta. Nästan varje giv går att lösa och den är rätt ställe att lära sig bordet på.

Två färger är standardvarianten och den vi ger dig från början. Fyra färger är den riktiga spindelharpan, där en löst giv är något att vara stolt över.

Knep som faktiskt hjälper

• Töm en kolumn så tidigt du kan, och håll den tom så länge du vågar. Den är det enda stället du kan parkera en följd som ligger i vägen.
• Vänd dolda kort före allt annat. Ett uppvänt kort är information; ett snyggt bygge på ett dolt kort är oftast en återvändsgränd.
• Bygg i samma färg när du kan välja. Två sätt att lägga en sjua ser likvärdiga ut just nu, men det som håller färgen kan lyftas senare.
• Ge inte om i onödan. Varje giv lägger ett kort över allt du byggt, och du har bara fem.

Spindelharpan eller harpan?

I harpan bygger du i växlande färg och vänder kort från en talong ett i taget. Spindelharpan har ingen sådan talong — den ger tio kort på en gång, rakt över hela bordet — och du bygger på rank i stället för på färg. Vill du ha en patiens där ingenting är dolt är Kungen stället.

Det första du gör med en ny giv

Läs bordet innan du rör något. De tio uppvända korten är all information du har, och det finns nästan alltid ett drag som är uppenbart bättre än de andra fem som ser likvärdiga ut.

1. Räkna kolumnerna med fyra kort. De fyra korta kolumnerna är dina kandidater för den första tomma kolumnen — de har bara fyra dolda kort att beta av mot de sex kolumnernas fem.
2. Leta färgmatchningar först. En röd nia på en röd tia är alltid ett bättre drag än en röd nia på en svart tia, även när det känns likvärdigt just nu.
3. Vänd dolda kort innan du bygger snyggt. Ett bygge ovanpå ett dolt kort låser kortet under sig.
4. Spara talongen. Fem givar är allt du har, och varje giv lägger ett kort över allt du byggt.

Färgregeln, en gång till — det är hela spelet

Du får lägga nedåt oavsett färg, men du får bara flytta kort som ligger i samma färg och i obruten följd. Det är lätt att läsa och svårt att spela.

Konkret: en svart 10-9-8 lyfter som en enhet. En svart 10, röd 9, svart 8 ser exakt lika prydlig ut på bordet men lyfter bara åttan. Har du byggt en lång blandad följd har du i praktiken byggt en vägg, och den enda vägen ut är att flytta korten ett i taget till en tom kolumn — om du har en.

Därför: när du kan välja mellan två platser för samma kort, ta alltid den som håller färgen. Det kostar ingenting nu och avgör given senare.

Tomma kolumner: din enda riktiga resurs

En tom kolumn i spindelharpan gör tre saker som ingenting annat gör: den tar emot vilket kort som helst, den låter dig plocka isär en blandad följd kort för kort, och den låter dig parkera ett kort som ligger i vägen.

Men den kostar. Talongen vägrar ge så länge en kolumn står tom, så du måste fylla den innan du kan ta nya kort. Det är spelets centrala avvägning: håll kolumnen tom så länge du har drag kvar på bordet, fyll den först när du verkligen behöver de tio nya korten.

Varianterna, och vilken du bör spela

En färg tar bort hela färgregeln — varje nedåtgående följd kan flyttas. Nästan varje giv går att lösa och det är rätt ställe att lära sig bordet på. Många rutinerade spelare stannar här, eftersom varianten är ett renare logikproblem.

Två färger är standard och den vi ger dig först. Här börjar färgregeln bita utan att den tar över.

Fyra färger är den riktiga spindelharpan. En löst giv är något att vara stolt över, och andelen olösta givar är hög även för starka spelare — räkna med att ge upp ibland utan att ha spelat fel.

Varifrån spelet kommer

Namnet kommer av de åtta sviterna du ska bygga — åtta ben, en spindel. Spelet finns i tryckta patienssamlingar från början av 1900-talet, långt före datorn, och beskrivs där som en av de svåraste patienserna med två kortlekar.

Det blev allmängods när Microsoft lade in Spider Solitaire i Windows 98 Plus! och sedan som standard i Windows ME och XP. Där hade det något de tidigare Windows-patienserna saknade: en ångra-knapp utan gräns, vilket gjorde det till det första av spelen man kunde lösa i stället för att bara spela.

Vanliga frågor

Hur många kort ligger på bordet från start?

Femtiofyra, över tio kolumner. Bara det nedersta kortet i varje kolumn är uppvänt.

Varför kan jag inte ge från talongen?

Någon kolumn står tom. Fyll den, så går det.

Hur många givar har jag?

Fem. Femtiofyra kort på bordet plus fem givar om tio är hela dubbelleken på 104 kort.

Vad händer när en svit blir klar?

Kung till ess i samma färg lämnar bordet automatiskt. Åtta sviter och given är löst.

Vilken variant räknas som "riktig" spindelharpa?

Fyra färger. En och två färger är förenklingar — utmärkta, men förenklingar.