Artiklar · Hjärngympa
Fungerar hjärnträning? Vad forskningen faktiskt säger
Vi bygger en sida full av pussel och kallar den hjärngympa. Då är det rimligt att någon frågar: blir man faktiskt skarpare av det här, eller är det bara trevligt tidsfördriv med en flatterande etikett?
Det korta svaret är att du blir bättre på det du övar, och inte särskilt mycket annat. Det låter som en besvikelse, men det är faktiskt en av de mest välbelagda sakerna inom kognitionsforskningen — och när man förstår varför blir det tydligare vad ett dagligt sudoku är värt, och vad det inte kan lova.
Det som ger vika: överföringsproblemet
Forskningen brukar skilja mellan nära överföring och fjärran överföring. Nära överföring är när träning på en uppgift gör dig bättre på något som liknar den: spelar du sudoku varje dag blir du snabbare på sudoku, och en bit bättre på andra rutnätspussel. Det händer, varje gång, och det är inte kontroversiellt.
Fjärran överföring är det intressanta påståendet — att pusslet skulle göra dig bättre på något helt annat, som att komma ihåg var du lade nycklarna, hålla tråden i ett samtal eller lära dig ett nytt datorsystem på jobbet. Det är den överföringen som säljer prenumerationer på hjärnträningsappar, och det är den som gång på gång inte går att hitta när någon letar ordentligt.
Den mest citerade genomgången på området är också den mest obekväma för branschen: en grupp forskare gick igenom över hundra studier som branschen själv hänvisade till, och kom fram till att det inte fanns övertygande stöd för att kommersiell hjärnträning förbättrar allmän kognitiv förmåga i vardagen. Ungefär samtidigt förlikade den amerikanska konsumentmyndigheten FTC med Lumosity, en av de största aktörerna, om marknadsföring som lovade mer än underlaget bar. Kritiken handlade inte om att träningen var värdelös. Den handlade om att effekten var smalare än annonserna.
Ett återkommande metodproblem gör det extra grumligt: många studier jämför en tränande grupp mot en grupp som inte gör någonting alls. Då mäter man förväntan lika mycket som träning. De studier som jämför mot en aktiv kontrollgrupp — som får göra något annat lika engagerande — ser konsekvent mindre effekter.
Det som håller: att hålla igång, hela livet
Men det finns en annan sorts forskning, och den ser bättre ut. I stället för att mäta om tolv veckors app-träning lyfter ett testresultat följer man människor över år och tittar på vad ett liv fyllt av mentalt arbete gör.
Där är bilden mer uppmuntrande. Personer som ägnar sig åt kognitivt krävande fritidsaktiviteter — läsa, spela kort och spel, lösa korsord, lära sig nya saker — klarar sig i genomsnitt bättre på kognitiva tester senare i livet, och i flera studier senareläggs symptomdebuten hos dem som ändå utvecklar demens. Begreppet forskarna använder är kognitiv reserv: en samlad motståndskraft som byggs upp av utbildning, arbete, socialt liv och vanor över decennier.
Här måste vi vara ärliga om vad som visats. Det här är i huvudsak observationsstudier, och de kan inte skilja orsak från riktning. Att den som löser korsord vid 75 har bättre minne kan betyda att korsorden hjälpte — eller att den som redan har ett gott minne tycker att korsord är roligt och därför fortsätter. Sannolikt en del av båda. Det gör sambandet svårare att omvandla till ett löfte, men det gör det inte ointressant.
Och en sak är entydig: det som mest robust skyddar hjärnan är inte pussel alls. Det är fysisk aktivitet, sömn, blodtryck, hörsel och umgänge med andra människor. En rask promenad har starkare stöd bakom sig än vilket hjärnträningsprogram som helst. Vem som helst som säljer dig pussel som ett alternativ till det säljer fel sak.
Vad ett dagligt pussel faktiskt gör
Om vi lägger ihop det ovanstående blir det ungefär så här. Ett sudoku om morgonen kommer inte att göra dig bättre på ditt jobb, och det är ingen försäkring mot demens. Men det ger dig något annat, och det är inte obetydligt:
En stund av oavbruten koncentration. Ett pussel är en av få saker i en telefon som inte vill sälja dig något, inte kräver ett svar och inte tar slut i ett flöde. Tjugo minuter med ett expertbräde är tjugo minuter då huvudet gör en sak i taget. Det är ovanligt nog att vara värt något i sig.
En vana som är lätt att hålla. Det som bygger kognitiv reserv över decennier är inte intensitet, det är att man håller på. Ett spel man återkommer till varje morgon i tio år är mer värt än ett träningsprogram man gör i sex veckor och sedan lägger ner.
Något att göra ihop med någon. Socialt umgänge har betydligt starkare stöd än pussel. Ett korsord som två personer löser tillsammans vid köksbordet, eller dagens ord som blir en jämförelse i familjegruppen, är två saker i ett.
Nöjet att bli bättre på något. Nära överföring är verklig. Du kommer att bli mätbart bättre på sudoku, du kommer att se mönster du inte såg i somras, och den upplevelsen av framsteg är en fullgod anledning i sig — även om den stannar inne i spelet.
Så här ser vi på det
Vi kallar sidan hjärngympa därför att det är det ordet svenskar använder om den här sortens tidsfördriv, och därför att gympa är ett ärligt ord: det är något man gör regelbundet, för att det är gott att röra på sig, inte för att man tror att det gör en till en annan människa.
Vi lovar därför ingenting om ditt minne. Vi bygger spel som är gratis, som fungerar utan konto, som går att läsa på armlängds avstånd och som du orkar komma tillbaka till i morgon. Om du efter ett år är riktigt duktig på spindelharpan och har haft trevligt på vägen, tycker vi att sidan har gjort sitt jobb.
Och gå ut och gå efteråt. Det har vi bättre belägg för än något vi kan erbjuda här.
Kort sammanfattning
Blir man smartare av hjärnträning? Man blir bättre på det man tränar. Att effekten skulle spridas till förmågor i största allmänhet har svagt stöd, särskilt i studier med aktiv kontrollgrupp.
Skyddar pussel mot demens? Ett mentalt aktivt liv hänger samman med bättre kognitiv funktion senare och senare symptomdebut, men sambandet är observerat, inte bevisat orsakssamband. Pussel är ingen medicin.
Vad hjälper mest? Fysisk aktivitet, sömn, blodtryck, hörsel och socialt umgänge — före alla appar och alla pussel.
Är det ändå värt att spela? Ja. För koncentrationen, för vanan, för sällskapet och för nöjet att bli bra på något.